Nu är sommaren även kommit till norra Jämtland och så även myggen. Hundarna har nu gått in i sin vilo periord. Dels för att det är för varmt för att vara ute och dra men också för att vi är kennel vakt, så det passade bra.

Sedan jag skrev sist så har jag hunnit med lite. En helg spenderades i Stockholm där jag utbildade mig till grönt kort instruktör för Svenska draghundsportförbundet, i och med det är jag nu godkänd att hålla grönt kort utbildningar. Det har även skett lite omstruktur i min egen flock där Light, Hammer och Vodka har flyttat till en ny ägare. De valde att ta alla tre hundar, vilket glädjer mig otroligt mycket. Vi kommer att hålla kontakten och även träffas mycket när snön kommer och vem vet, de kanske blir nya grannar också. Även hunden Harley som vi har varit jourhem åt, fick komma till sin nya familj igår. De kom upp från Falun för att hämta hem sin nya familjemedlem. Så nu är det riktigt tomt i hundgårdarna, eller njaaa vi är ju som sagt kennel vakt åt 16 till hundar så det är ganska lagom nu.

Även om vi inte kör drag nu när det är så varmt, så får hundarna komma ut och lösspringa i stort sett varje dag, beroendes på väder såklart. Jag har turen att kunna ha de fem hundarna som är kvar lösa. Vi brukar traska ner mot sjön och hålla strandkanten en bra bit. Hundarna kan då springa, hoppa och leka helt fritt, blir de varma eller törstiga så springer de ner i sjön. Vi kommer att vänta ett litet tag till innan vi sätter igång med simträningen. Nu har inte de hundar som finns kvar i Kenneln inte gått hårt alls i vinter, men jag vill ändå ge dom lite tid att lägga på sig och få leka och ha kul, innan arbetet i selen börjar igen.

På tävlings fronten ser det lungt ut framöver, vi kommer att börja med en lätt Pay and Run nu i Juli, därefter blir det Irondog Sweden i Norderåsen i Augusti, följt av Irondog Öserrike. Det är dom tävlingarna vi är anmälda till i dagsläget, får se vad som tillkommer efter vägen. Men just nu är all fokus på att vila, ha roligt och vänta på att Mythra ska börja löpa.

VALPSKOLA FÖR BLIVANDE DRAGHUNDAR – steg två:

mental och fysisk utveckling

I mitt inlägg under februari månad berättade jag för er om hur Sally, vår yngsta flockmedlem, redan som valp började introduceras för de kunskaper en blivande draghund behöver ha med sig. Det är nu juni och det har blivit dags att plocka upp tråden. Va?! Såhär i sommarvärmen när säsongen är över? Ja, faktiskt. För även om de flesta draghundar går på sommarlov i dessa tider så
finns det även sommarskola – och särskilt för unga vovvar som till hösten för första gången ska få följa med de större hundarna ut på tur.

Idag är Sally snudd på sju månader gammal. För de allra flesta hundägarna – särskilt huskyägaren – kommer nu en tid som ofta bjuder på helt nya utmaningar i jämförelse med första valptiden. Plötsligt har den lydiga valpen börjat hitta på hyss till höger och vänster. Det grävs, tuggas och energin sprutar
ur öronen. De börjar närma sig könsmognad och jaktinstinkten börjar vakna alltmer till liv. Många är de huskies som i den här åldern, tyvärr, hamnar på Blocket. Det är nu det stora motionsbehovet i rasen börjar synas tydligt och kräva en hel del av matte/husse. Det är också i den här åldern och de närmaste månaderna framöver som många polarhundar för första gången sätts in i ett spann eller framför cykeln för att få utlopp för all energi. Riktigt där är vi inte än dock, men såhär ser våra fortsatta förberedelser ut:

Kommandoträning – steg två

Ni minns kanske hur jag i februari-inlägget berättade om hur 12 veckor gamla Sally börjat förstå vad höger och vänster innebär? Idag har Sally inga som helst problem med att förstå våra vanligaste kommandon. Hon kan ta ut riktningar, vända om, passera störningar, förstår start- och stoppsignaler. Nu kommer vi in på steg två – utmaningar som ytterligare befäster kommandoförståelsen.

Det intressanta med Sally är inte bara att hon förstår vad hon ska göra och gör det när hon får ett kommando, utan att hon faktiskt känner sig så säker att hon gör rätt även om en hundkompis gör fel. Hon står på sig. Det är något som för vissa individer kan ta ganska lång tid att utveckla och känna sig trygg med att göra. Ratchel, som i september fyller två och även hon utbildas till ledarhund, kan ännu tveka i sådana situationer och vara lite för ”snäll”. Säger någon emot henne tillräckligt många gånger så ger hon med sig till slut. Men inte Sally.

Att våga stå på sig när spannkamraten gör fel kräver både självsäkerhet, envishet och mod. Det kräver att man litar på att man kan och vet. Alla hundar har olika förutsättningar för detta, men jag tror att just Sally i stort föddes sådan. Hon är en fröken som är mycket bestämd när hon väl bestämt
sig för något och som verkligen litar på sin egen förmåga. Det är en egenskap som kan göra matte lätt gråhårig men som också är en enorm tillgång i rätt kontext. För varje gång Sally gör rätt OCH dessutom får med sig kamraten, stärks självförtroendet ytterligare i rollen som ledarhund. Hon växer synbart från gång till gång.

I kommandoväg har jag en lista på vad jag vill att mina hundar ska kunna, en målbild kan man väl säga. Den ser ut som såhär:

- Riktningar - höger, vänster, höger sida, vänster sida, vänd om, framåt. I förlängningen även ospårat.

- Omkörningar av andra spann och passera olika sorters störningar (ex, hästar, hundar, vilt, människor…)

- Start, nedräkning (som på tävling) och stopp. Samt ”stå” med sträckt lina framåt.

- Tempoväxlingar; sakta ned och öka fart

- Dricka på kommando – för att lättare kunna se till att de får i sig vätska ordentligt.

Idag jobbar vi ännu från marken på våra promenader men vi har nyligen börjat introducera korta svängar canicross för Sally när temperaturerna tillåter. Det är inget långt steg från promenader egentligen; skillnaden är att hon får dragsele (arbetstecken) på och tillstånd att dra ”på riktigt” i ett lite högre tempo. Till en början har hon sprungit jämte en kamrat, för att ganska nyligen ha sprungit
som ensamhund två gånger. Det är mycket tydligt för Sally när jobbselen åker på och redan från första gången har hon haft ett fokus framåt som är mognare än hennes egentliga ålder. Det jag menar är att hon hela tiden strävar framåt med ett tydligt driv; hon stannar inte för att nosa eller busa eller kissa. Inte heller störs hon lätt även om hon får regelbundna utmaningar så som omkörningar av hästar, människor – eller pendeltåget på andra sidan diket. Det är något som underlättar mitt jobb oerhört mycket!

Styrka, koordination och balans

I den här åldern börjar hunden på riktigt lära känna sin kropp. Därför börjar nu små förberedelser även för de fysiska utmaningarna en draghund kan ställas inför. Sommaren är ett fantastiskt tillfälle att jobba lite extra på att bygga på det som ska bli en hållbar kropp, väl förberedd inför höstens bravader.

Jag är av åsikten att man inte ska vara rädd för att låta valpar röra på sig. Låta de klättra och springa, skutta och balansera. Givetvis med sunt förnuft och på varierande underlag. Underlag som utmanar balans, motorik och koordination. Som stärker leder, bål och bygger muskler på ett funktionellt vis.

Ofta hör man att man absolut inte ska gå långa promenader eller motionera en valp som är under ett år - men det betyder inte heller att de ska hållas stilla och aldrig utsättas för (relativ) fysisk ansträngning. Jag skulle vilja påstå att det är långt farligare att inte låta de vara aktiva för att sedan, den dag de fyllt ett och växt färdigt, plötsligt utsätta dom för en fysisk ansträngning som inte fått en
successiv uppbyggnad. Där leder, ligament och muskulatur inte utmanats och stärkts.

Sally har alltid varit en mycket aktiv valp som gärna klättrat och balanserat, hoppat och sprungit mycket, men hon är ännu lite obalanserad i kroppen på unga hundars vis. Det tar tid för hundar att utveckla kroppsmedvetenhet, precis som det gör för oss människor och för vissa kommer det snabbare än andra. Somliga individer behöver kanske även mer aktiv hjälp på vägen.

I sommar är min plan att börja introducera Sally lite smått för allt sådant som vi gör med de äldre hundarna under de varmare månaderna i syfte att rehabilitera, bygga styrka och underhålla kondition på ett sätt som är skonsamt för kroppen. Som tillåter återhämtning utan för stor bekostnad på det vi byggt upp under resten av året. Sally kommer att få testa på aktiviteter såsom till exempel
vattenpromenader och simning som motionsform. Hon kommer att introduceras för dessa saker på ett hyfsat kravlöst vis, sakta men säkert. Jag kommer också introducera lekar och vardagsutmaningar som hjälper henne bygga en större kroppsmedvetenhet. Det kan vara allt ifrån cavaletti, dogparkour och ”offroad-promenader” i urskogen, till fodersök i hundgård och trädgård som utmanar henne lite mer fysiskt. Allt det här har vi egentligen redan börjat lite med men man kan alltid utveckla det med lite kreativitet!

Att följa den unga, blivande draghundens mentala och fysiska utveckling är oerhört spännande. För varje ny individ jag får vara en del av att träna på nära håll lär jag mig någonting nytt. Det kommer med nya utmaningar, nya insikter och många lärorika erfarenheter. Att skynda långsamt och att inte slarva med grunden är en sådan insikt som jag bär med mig idag och det finns faktiskt en tjusning i det. I att veta att det vi tålmodigt bygger och lägger en solid grund för idag kommer att bära frukt en lång tid framöver i vårt gemensamma liv. Ja, sommarskolan för unghunden är en viktig period som är menad att skapa de bästa av förutsättningar inför jobbet som aktiv draghund.

Dragsäsongen må vara över men arbetet och uppbyggnaden av hundarna har egentligen bara börjat. Vad gör du och din (drag)hund under sommaren? Hur gör ni för att vara redo inför kommande dragsäsong?

Tre dagar innan beräknad födsel kom de, inte en, inte två och inte tre. Inte heller fem, inte åtta och inte nio. Vid tio trodde vi att det var slut men nej då, efter tre timmar tittade en elfte ut. Elva valpar. E-L-V-A valpar. Och det är inte av någon liten ras, nej, utan det är elva valpar av rasen riesenschnauzer. Fem hanar och sex tikar. Kanske en bra fördelning enligt många men för mig som nästan enbart hade valpköpare som ville ha hanar så var den inte helt optimal men valpningen gick fint så vad mer kan man önska? 

Nu är valparna två veckor gamla, de har öppnat ögonen och det börjar bli lite mer liv i valplådan då de numera kan vingla sig fram på sina små ben istället för att kräla fram. Snart kommer de börja höra, bli ännu mer rörliga och så småningom förvandlas från små gulliga knoddar till terroriserande fot-ätar-maskiner. Tiden går både fort och långsamt, samtidigt som man vill att de ska vara små och gulliga för alltid så vill man att de ska växa och utvecklas. Om ett par veckor kommer vi börja ta emot besök, redan godkända valpköpare kommer för att snosa med valparna och potentiella valpköpare kommer för att vi ska lära känna varandra och fundera på om just denna kombinationen kan vara något för dem.

Även om riesenschnauzern är en bruksras som främst tävlas inom bruks och används som tjänstehund så har rasen även visat sig vara en utmärkt tävlingshund inom draghundsporten. Inte lika snabb som en fågelhund eller fågelhundsblandning men helt klart konkurrenskraftig inom B och C-hundgruppen i de olika sprintgrenarna. I dagsläget är nästan alla valparna tingade och nästan alla ska iväg till dragintresseradeägare, vilket jag som draghundsnörd naturligtvis tycker är superkul! Förhoppningsvis ser ni ett par av mina skäggiga valpar ute på i tävlingsspåren om ett par år :) För min egna del så blir det tredje generationen dragskägg här på gården då Timmie är morfar till valparna och Ebbe är morbror. I stamtavlan finns flertalet draghundschampions och bland släktingarna finns många fler som tävlat framgångsrikt i alla stilar men som inte tagit cert. I dagsläget kan cert bara plockas i nordisk stil i Sverige och i Finland, där många släktingar finns, har riesenschnauzer gått (och jag tror fortfarande går) i grupp A av någon outgrundlig anledning. Det finns så klart även flertalet brukschampions, lydnadschampions och tjänstehundar i stamtavlan men det här är den enda riesenkombination jag vet om som gjorts med draghundsporten i tankarna.

Intresset växer!

När man pratar om drag så tänker nog många på långa hundspann på fjället. Men som jag har bloggat om förut så kan drag se ut på många olika sett. Det går precis lika bra att köra drag längst ner i söder som i norr av vårt avlånga land samt året om. Man kan köra allt från en hund till långa spann med många hundar!

Men det jag tänkte skriva om nu är att det är lite farligt med drag… För man kan bli riktigt biten! Jag började med en hund och körde cykel på sommaren och spark på vintern. Det är lätt att börja med en hund, man behöver inte så mycket annat än sele, lina och något att dra.

Men sen blev det en hund till. Två hundar går bra att köra på cykel också men sparken på vintern är lite för lätt för två snabba hundar. Sen kom ytterligare en hund och självklart vill jag dra med alla även om vi tränar och tävlar andra sporter också. Jag insåg snabbt att det behövs mer än en cykel när man har tre hundar. Det går fort som tusan med tre hundar. Så jag har suktat efter en trehjuling ett bra tag. Mina önskningar slog in när min underbara familj och vänner hade köpt en till mig i födelsedagspresent!
Vilken lycka!

Så nu har jag en trehjuling och tre hundar. Linorna kapades och monterades idag och vi står redo för en testkörning! Ser verkligen fram emot att ta mitt söta lilla spann för att köra premiärturen en lite svalare dag.

Det är omöjligt att bli annat än kär i dragsporten. Man börjar med en hund och lite utrustning. Men när intresset ökar så ökar antalet hundar och i sin tur utrustning. Jag älskar det och hundarna älskar det!

Jag lovar att komma med uppdatering om hur det blev att köra med tre hundar och trehjuling bakom.

Så chilla i värmen och ut och kör när det är svalare ute för det ska vi göra!

Majmånad har varit den bästa och mest händelserika på länge. Förutom en hel del resande inom mitt arbete hann jag och Gustur med de två sista tävlingarna för säsongen.

Först ut var premiären för Hundlöpet Xtreme. Vi startade i 7,5 km klassen vilket redan innan start var riktigt skrämmande då vi endast brukar tävla upp till 3km.
Gustur kan därför inte riktigt det här med att spara på krafterna så vi stack iväg i vår vanliga tävlingsfart. De första 2 km hade en vanlig terräng, en sådan man brukar se på draghundstävlingar men sedan blev banan mer Xtreme. Skogstigare md mycket backar upp och ned samt rötter och stenar överallt gjorde att man verkligen fick lufta på fötterna och det var svårt att hitta ett löpsteg md bra flyt i. Efter 6 km var vi båda helt färdiga och det kändes som vi
ville krypa i mål. Riktigt så illa blev det inte utan vi lyckades hålla oss på benen tills vi passerat mållinjen. Det visade sig att tiden var riktigt bra för att vara oss, 30 min och 25 sekunder på 7,5 km i ganska tuff terräng ledde till vinst men en marginal på ca 4 minuter ned till andra placerade.

Redan veckan efter var det dags för canicross i Karlsskoga. Jag tvekade länge på om vi skulle åka då det började bli varmt, men beslutade mig till sist för att göra det. Även om vi skulle gå runt var det roligt att Karlskoga BK arrangerat sin första draghundstävling. Och det blev riktigt lyckats. Mysig tävlingsplats och väldigt fint arrangerat. Det var varmt och Gustur som annars bara springer på allt han kan, ville stanna flera gånger under banans lopp. Vi saktade ned tempot och han fick springa i sin egna takt, det viktigaste är ALLTID att han har roligt
och det ska aldrig bli för jobbigt eller obehagligt. Jag kom i mål full av energi och kraft och Gustur var varm och andfådd. Det räckte till en seger i DCW-B även om vi hade långt upp till dem i A klassen.

Vinsten betyder att Gustur vann alla sina tre canicross tävlingar under vår säsongen 2017 och jag kan inte vara annat än så stolt och tacksam över denna lilla kämpe. Att vi dessutom fick Domarens egna pris I Karlskoga BK värmde extra mycket. Att även andra ser hur fokuserad och roligt Gustur tycker det är att tävla. Nu är det lite sommarlov för Gusturs del, han får följa med lös på löp och cykelrundor de dagar de är svalt men det blir inga dragpass ett tag framöver. Själv har jag fått hem en bunt olika intervallpass jag ska genomföra under sommaren.

Men det största och viktigaste som hände under maj var att vår lilla familj nu har utökats med ytterligare en hund. Sista helgen i Maj fick vi hem Austre, en 8 veckors Scandinavian Hound. Redan nu är han en sån modig och glad kille som är väldigt följsam. I mitt inlägg nästa månad tänkte jag därför tipsa på hur man kan hålla igång sin egen träning trots att man har en valp hemma.