Nicole Fhors

Ambassadörer för vår sport

Draghundssport – fartfyllt och spännande. Adrenalinfyllt, endorfiner och naturupplevelser. Det har nog inte undgått någon utav er aktiva därute hur intresset för draghundsporten ökat markant de senaste åren. Det är en oerhört spännande sport och motionsform som alltfler ekipage lockas utav och funnit en begynnande passion för. För vissa har det blivit en rolig hobby, för andra rent utav en livsstil och en karriärsbana.

I takt med att intresset ökar har det vuxit fram allt fler forum inom temat på sociala medier; ett fantastiskt sätt att finna likasinnade och ett slagkraftigt sätt att sprida information på. För nybörjare är det ett enkelt sätt att nå ut med och få svar på frågor de sitter på, för erfarna är det ett sätt att dela med sig av sina upplevelser och teorier, för att inte tala om det sociala utbytet.
Ja, även denna webbsida är ett bevis på att där finns en hunger och en efterfrågan vad gäller information, kunskap och inte minst inspiration därute bland hundägare. Vilket är otroligt roligt att se!

När det är så mycket information som sprids kan det dock lätt bli en djungel att navigera igenom, även för den med lite kött på benen och här tror jag att det ibland är alldeles för lätt att glömma bort att våra verkligheter och utmaningar faktiskt kan se väldigt olika ut. Det är lätt hänt att tappa sitt kritiska tänkande och det är lätt hänt att det blir missförstånd när olika människor delar med sig av sina övertygelser som inte alltid stämmer överens med andras.

Ja, men vad är egentligen lösningen när hunden stannar för att nosa och kissa mitt i dragrundan? Hur får vi våra unga, gröna hundar att förstå att de ska jobba framåt? Hur många träningspass bör man ligga på i veckan? Vilken gångart? Distans? Foder? Utrustning?

Såhär är det: det finns inga universallösningar eller ett enda svar som passar alla.

Jag tror att vi alla gör klokt i att ibland därför ta ett steg tillbaks och påminna oss själva om att det som är verklighet för en själv inte alltid är det för en annan. Det är långt ifrån alla dragsportsentusiaster som verkligen drömmer om att leva tillsammans med stora flockar och satsar på att skaffa sig stora spann. Ja, långt ifrån alla har ens hundar avlade för drag.
Det är inte alla därute som drömmer om att flytta till mer snösäkra marker eller vill lägga stora pengar på de mest omtalade fordonen inom sporten. Det är heller inte alla som vill elitsatsa i tävlingssammanhang – eller för den skull tävla alls. Och inte varenda kotte därute vill lägga varje ledig timme på att köra timmar i sträck i mörkret bakom arbetande hundrumpor. För många ekipage är draget ännu en rolig aktivitet jämte andra. En tränings- och aktiveringsform att göra tillsammans med sin hund. Ett sätt att underhålla, stärka och socialisera. För andra är den stora passionen, det som ständigt ryms i ens tankar och till och med blir ett levebröd.

Vi har alltså våra olika bakgrunder, förutsättningar och drömmar. Våra mål som skiljer sig vitt åt och likaså våra olika teorier och kunskapsnivåer. Vi har olika mycket tid att lägga ned på vår träning och hundar som fungerar på olika vis. När vi då ger råd, delar information, läser bloggar och ställer frågor bör vi därför fundera över vad som egentligen är relevant. Det tar tid att lära sig allting i praktiken och som ny gör man ofta misstag. Som mottagare tar det tid att lära sig sålla bland informationen, att testa sig fram, plocka lite där, plocka lite här och sedan gå på vad som fungerar för en själv och de hundar man har. Har man lite tur kanske man lär känna någon som kan fungera som mentor, men inte alla har den lyxen. Och det är just här som jag tror att det blir viktigt att försöka sätta sig in i varandras situationer, att ibland vidga sina egna perspektiv lite.
Inte minst tror jag att vi alla vinner mycket på att vara en gnutta ödmjuka inför att vi faktiskt inte sitter inne med svaren på precis allting. Oavsett hur lite eller mycket erfarenhet vi har.

Ja, draghundsporten växer lavinartat och med den frågorna. Vi som redan är en del utav det, som sitter inne på erfarenhet och kunskap är således automatiskt ambassadörer för vår sport. Inte bara vad gäller saker såsom hundhållning, utan även rent socialt. Det blir på sätt och vis vår uppgift att välkomna nya in, att hjälpa rookies att ta deras första stapplande steg in i vår fantastiska och fartfyllda värld. Att stötta och coacha, snarare än att kapa deras ben. Är det någonting jag bär med mig av de flera fantastiska mentorer jag mött under de år jag varit en del av draghundssporten, så är det just det. Hur varmt de bjudit in för att dela med sig av sin kunskap. Och hur värdefullt det varit att få se kunskap omsättas i praktiken, att få utbyta tankar och bolla idéer. Att få lyfta mina frågor utan att någon kommit med pekpinnar eller tyckt mina frågor varit dumma.

Idag står jag vid en slags vägkorsning där jag själv börjar få testa mina vingar som coach och har börjat lära ut det jag själv kan. Jag finner mig plötsligt stå där lite på andra änden, men vänner, bekanta och okända som hör av sig med funderingar eller vill få komma ut och köra hund med mig. I takt med att jag får dela med mig av min kunskap märker jag hur jag växer.
Hur jag utvecklas av att tvingas reflektera över vad och hur jag egentligen gör, för att jag ska kunna förklara för andra. Det är oerhört kul och otroligt spännande. Och jag gläder mig över att nybörjare därute faktiskt vågar ta kontakt!

Nu är det min tur att skicka det vidare. Allt som jag hittills har samlat på mig, sållat och format för att det ska passa mig, mina hundar och det vi håller på med. Mina sanningar, men för den skull inga givna sanningar, som kanske kan hjälpa någon annan därute framåt.

Nästa gång vi hörs av här på Draghundar.se ska jag dela med mig av de förändringar som sker i min flock i nuläget; vi väntar nämligen tillökning. Tänk att det snart är dags att hämta hem ännu ett litet stjärnskott! Hur jag jobbar med henne och förbereder henne inför livet som draghund, det får ni läsa mer om i nästa inlägg.