Anna-Carin Lönn

Vissa raser som de polara raserna och olika draghundsmixar är avlade på egenskaper som gör de till bra draghundar. De vet oftast redan från första gången de får en sele på sig vad det är de ska göra, lite som när en bordercollie träffar på får för första gången. När de för första gången får en sele på sig och sätts i spann eller framför kickbike, cykel eller skidor så är det som om en liten lampa tänds ovanför deras huvud – ”okej, det är det här jag är, en draghund!”. Och sen går det mer eller mindre av sig själv.
Hos de raserna som inte är avlade på ”draghundsegenskaper” får man istället oftast lära hunden att dra. När man lär en hund att dra kan man göra det på flera olika sätt, man kan låta hunden springa till en leksak eller låta den jaga efter en ”hare” eller köra in den med hjälp av andra rutinerade hundar i ett spann. Själv har jag kört en annan metod på mina hundar där de inte får jaga någon eller springa till något, utan där de får lära sig beteendet att dra.

Vad är min målbild?
Innan man lär en hund något, oavsett vad, så bör man fundera på vad för mål man har med inlärningen. Vad vill jag lära min hund? I draget vill jag ha en självständig men lyhörd hund som springer med glädje och fart, och som inte bryr sig om andra hundar, människor eller föremål längs med banan.

Hur gör jag?
Inlärningen i sig skiljer sig inte från annan typ av inlärning, som när jag t.ex. försöker att lära min hund att gå fot. Jag berömmer det beteende jag vill ha och ignorerar, alternativt styr bort, det beteende jag inte vill ha. Rent praktiskt går det till så att jag börjar när hunden är valp genom att helt enkelt trä på hunden en passande sele, hakar på ett koppel eller lina och sedan bara gå med den. Minsta lilla tendens till att valpen drar i selen så får den beröm! I takt med att valpen förstår vad det är jag vill så kommer den börja jobba hårdare i selen för att få mer beröm från mig. Fartökningar är perfekta belöningar då de allra flesta hundar älskar att springa och vad kan vara bättre än att få springa fortare och dessutom tillsammans med matte eller husse?

I början handlar det om ”träningspass” på ett par meter eller minuter som sedan ökas allt eftersom valpen växer och förstår vad det är jag vill. Det är viktigt att läsa av sin valp och att inte överanstränga den.

Varför gör jag så här?
När jag tränar hund, oavsett om det är lydnad, bruks eller drag, är min tanke att de ska bli medvetna om vad de gör. Om man exempelvis låter en hund dra efter en ”hare”, är den då medveten om att den springer och jobbar med sin kropp, dvs drar, eller är det helt fokuserad på att hinna ikapp ekipaget före? Om du då även berömmer och belönar det beteendet, vad befäster du då? Om hunden är helt fokuserad på att hinna ikapp ett annat ekipage så blir det troligtvis även det beteende du befäster. Hur vad det nu med målbilden, skulle du lära hunden att dra dig framåt eller att jaga ett annat ekipage? Hur gör man då på tävling om man exempelvis får starta först och hunden inte ser ”haren” som den är van vid? Det är inte helt ovanligt att icke-draghundar som är inkörda med ”hare” arbetar sämre eller inte alls utan den starka retningen.


Vad har det för fördelar?
- Jag upplever att jag får hundar som är mer medvetna om vilket beteende jag vill ha och vad som förväntas av dem när de får selen på sig.
- Man blir inte beroende av hjälper, som leksak eller ”hare”, som man sedan måste träna bort eller inte alltid har tillgång till.
- Jag upplever det som att hundarna blir mindre intresserade av andra hundar, personer och föremål när vi tränar och tävlar, de blir alltså mindre känsliga för störning.
- Mindre intresse för andra hundar = lättare omkörningar.
- Risken för stopp under tävling minskar. En hund som t.ex är van vid att få belöning i spåret kan misstolka ett tappat koppel eller en tappad socka som sin belöning och då stanna. En hund som är inkörd med ”hare” kan även uppfatta en påhejande åskådare som ”hare” och tro att racet är slut.

Belöning efter inlärning
Naturligtvis kan man använda ”hare”, bollar, kampduttar och godisskålar som belöning när dragbeteendet är befäst för att få upp farten eller motivationen på hunden. Mina hundar vet att i bilen ligger en grön boll som de ibland får efter träning eller som jag ibland lägger ut i ”målet” på vår träningsrunda. Men då är dragbeteendet redan ordentligt befäst och bollen blir bara en extra belöning.

Starter och kommandon tränas separat.
Efter att ha tävlat med min första riesenschnauzer Liam som inte kunde, och som fem år senare fortfarande inte kan, stå still och vara tyst i starter så bestämde jag mig att med nästkommande hund så ska jag träna starter. Inte nog med att jag blir irriterad över att ha 40 kg riesenschnauzer som skäller mig i örat och hoppar sig till lintrassel så bränner hunden energi innan loppet ens har börjat! När Timmie kom till mig började jag tidigt träna starter där hunden SKA sitta, ligga eller stå tills kommando ges oavsett vad som händer. Naturligtvis börjar man träningen enkelt och lägger den på en nivå där valpen/hunden inte kan misslyckas för att sedan öka svårighetsgraden allt eftersom att den lär sig.

1. Ha valpen kopplad.
2. Visa valpen en leksak/godisskål som ni tillsammans lägger på marken
3. Ta med valpen 5-6 meter bort och sätt er ner i riktning mot leksaken/skålen
4. Knäpp av kopplet men håll valpen i halsband/sele
5. När valpen är lugn, säg start-ordet, släpp valpen och tillsammans så springer ni till belöningen.


Valpen kommer snart att lära sig att passivitet ger aktivitet, alltså att ”om jag sitter/ligger/står stilla så får jag sedan springa!” I förlängningen kan detta sedan försvåras genom att man inte håller i valpen, låter valpen sitta/ligga/stå en stund innan kommando ges eller att man försöker lura den genom att t.ex. säga ”starta” istället för ”kör” om man bestämt sig för att använda det kommandot. Man kan även sätta hunden, gå bakom den och sedan springa förbi den utan att säga kommandot för att på så sätt träna på att hunden ska lyssna efter kommandot oavsett vad som sker runt omkring den. På en draghundstävling är retningen i starten väldigt stor men har man tränat ordentligt så kan hunden stå kvar i start-position trots att det startar hundar framför eller bredvid den.

Vad som är viktigt när man tränar både dragbeteende och starter är att belöningen alltid ska komma till hunden. Hunden ska inte vända om och komma till dig för beröm, gos eller lek. Risken är då att man får en hund som vänder upp mot föraren vid beröm vilket vi inte vill ha. Vid start-träningen springer man därför tillsammans med valpen, och senare bakom hunden då den troligtvis blir snabbare än dig, fram till belöningen. Lika så vid inlärning av dragbeteendet, när hunden drar bra så ”klättra” fram längs draglinan till hunden, beröm och avbryt för gos och mer beröm.

Kommandon som exempelvis ”höger” och ”vänster” kan tränas på vanliga koppelpromenader genom att säga kommandot samtidigt som jag svänger åt det hållet vi ska. Beröm och ev belöning när hunden gör rätt! Med positiv förstärkning kommer den snart att lära sig vad de olika kommandona betyder.

När man tränar bör man ha hundens förutsättningar i bakhuvudet för att inte pressa hunden så hårt att den kan ta skada. Exempelvis så är det svårt för en stor och tung rottweiler att komma upp i samma hastigheter som en smidig liten kelpie p.g.a. att de fysiska förutsättningarna hos raserna är väldigt olika. Att jobba med ett beteende som inte ligger naturligt hos hunden kan ta tid och man kan behöva plocka bitar från olika inlärningsmetoder för att nå målet. Oavsett vilken metod man väljer så bör all inlärning bygga på positiv förstärkning där vi berömmer och belönar de beteende som vi vill ha vilket även ger oss en glad och lycklig hund!

Lycka till!!