Nicole Fhors

VÅR TID ÄR HÄR

De här två senaste veckorna har den äntligen infunnit sig. Känslan av att hösten är på ingång. Genom morgonluftens första krispighet under de tidigaste av timmar, löven som stillsamt börjar ändra färg och singla ljudlöst ned till marken så snart du vänder ryggen till. De sjunkande graderna på kvällarna och mörkret som kommer med överraskande hastighet. Vår tid börjar nu. Tiden vi längtar efter hela sommaren. Tiden många av oss spinner drömmar kring och otåligt räknar dagarna till. Härliga, efterlängtade höst! Äntligen dragsäsong igen!

För snart två veckor sedan var vi för första gången ute med alla fyra hundar samtidigt och körde,
Erik två och jag två framför cyklarna. Som alltid i början av säsongen är starterna helt galna och det tar tid, särskilt med unga och orutinerade hundar. Tid att komma i ordning, tid att fixa med rutinerna som nästan känns lite rostiga och särskilt märks det kanske just denna höst för att vi denna inte längre enbart hundar vi är vana vid att köra. Som kan våra rutiner och som man vet
vad man kan förvänta sig av. Det kommer säkerligen ta ett par gånger för oss innan vi hunnit implementera nya startrutiner som får allting att flyta. Jag funderar väldigt mycket på just de sakerna just nu. Rutiner. Inte bara i allmänhet, men också när det kommer till säkerhet.
Riskanalytikern i mig har jobbat på högvarv i vetskapen om att snart kommer dagen då hundarna för första gången sätts ihop till ett fyrspann - för första gången framför en barmarksvagn som jag ännu inte känner som vore den en del av min egen kropp. Första gånger är alltid spännande; man vet aldrig riktigt vad man har att förvänta sig. Jag säger det med en viss skräckblandad
förtjusning, för jag vet att där ligger en viss brist av kontroll i "första gånger".

Just dessa första veckor i september har vi haft semester och passat på att besöka min hemort i Skaraborg. Jag älskar att besöka Karlsborg med omnejd under hösten; där finns så oerhört mycket fina vägar att köra hund på. Ostört och i all evighet. Just denna gång har vi för ovanlighetens skull faktiskt haft en hel del publik när vi kört kring den gamla Kolmilan och det har varit oerhört roligt med den positiva respons vi fått. Människor som nyfiket ställt frågor, som
fascinerats över hundarna och över sporten. Som med genuin glädje vinkat och hejat när de sett oss träna och som uttryckt uppskattning över att få ta del av hur vi jobbar med hundarna. Och för oss har det varit ett fantastiskt tillfälle att vara ambassadörer för draghundsporten. Åskådarna har följt allt ifrån att förbereda utrustning och hundar inför start, startsträckan och ”målgång”, till att rå om dom efter att vi kommit tillbaks från turen.
 

Vi har fått till riktigt fina träningspass både med två-, tre- och fyrspann. Ibland har vi också fått sällskap från ekipage som velat lära sig att köra hund. Det har varit lärorikt och väldigt roligt! Det har också varit oerhört kul och fullspäckat med nya insikter att få köra ett lite större spann bestående av egna hundar sådär för första gången. Att få testa dom i olika positioner, se styrkor och svagheter, att få prova sig fram till vad som är ett fungerande koncept. Alla de där startrutinerna jag funderat så länge över har vi nu fått pröva i praktiken och det har visat sig funka bättre än förväntat. Hundarna har verkligen varit otroligt duktiga i starterna! Såpass att jag känt mig riktigt förvånad över hur lugna våra starter faktiskt varit.

Jag märker på Ratchel att hon bär med sig träningen med lugn i starter framför släden - det vi tränade på i vintras när vi körde fyrspann tillsammans med Helen och hennes fantastiska border collies. Jag är väldigt glad för det! Hennes lugn smittar tydligt av sig på de andra, även Eldar som annars kan vara ganska kaosig i starter. På tal om Eldar har han faktiskt sprungit bättre än på länge under dessa veckor! Jämnt, fokuserat och med arbetsglädje. I Kit har vi en oerhörd hjälp av hans erfarenhet som ledarhund för Yabasta-teamet. Han sträcker ut linan i starter, är oerhört fokuserad och en mycket klok, trygg mentor för de yngre hundarna. Sally utvecklas och går från klarhet till klarhet på ett vis som får fjärilar att fladdra i hela kroppen. Hon är ung och grön, men
visar på en enorm arbetsmoral när hon får vara med. Det i sig ger mig som förare nya utmaningar att jobba med; att inte pressa för hårt, att hålla tillbaka, skynda långsamt och se till att hon inte går hårdare än vad kroppen är redo för. Det är lätt hänt att bli för ivrig när man har en hund som VILL mycket. Som är självgående och har ett till synes gränslöst driv. Som visar på en mognad i
arbete som ibland får en att glömma hur gammal den faktiskt är. Sådana hundar upplever jag behöver viss hjälp att hålla igen, för de håller inte igen på egen hand.

Ja, sådan är den. Början på årets dragsäsong. Spännande. Jag ser på allt det nya vi nu är med om och förstår att det här är en säsong som kommer att lära mig oerhört mycket. Om sporten och träningen, om hundarna och om mig själv som förare. Det kommer vara en säsong som sannolikt kantas av trial and error. Utmanande, givande och förhoppningvis förbannat rolig! Vår bästa tid börjar nu.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.