Anna-Carin Lönn

Gräsänka med hundar och barn

När jag och min sambo väntade vårt första barn så var många naturligtvis glada för vår skull men flertalet uttryckte även en oro för hur det skulle gå med hundar och barn. Hundar, och i synnerhet stora hundar, går enligt många inte att kombinera med barn, det är farligt och uppenbarligen äter riesens barn till frukost? Att tro att man ska kunna vara aktiv med hund och samtidigt ha barn är enligt somliga en omöjlighet och vi fick faktiskt rådet att göra oss av med hundarna. Hundarna är så stor del av mitt liv att jag inte riktigt vet vad jag skulle göra, eller vem jag skulle vara, utan dem så att omplacera dem var aldrig något vi tänkte på. Själv har jag inte sett barn och hund som något problem, snarare tvärtom! Bland annat visar forskning att barn som växer upp med hund är friskare och lyckligare och alla har vi väl hört om hur blyga barn eller barn som har problem med att läsa utvecklas positivt av att ha en hund i sin närhet. Hundarna gör även så att vi måste gå ut, flera gånger om dagen och oavsett väder, något som kan vara svårt att motivera sig till annars. Dessutom erbjuder hundar, eller djur överhuvudtaget, gos, lek, kärlek, och en hel del hyss, i överflöd och hur kan det någonsin vara negativt? 
 

Idag har vi två barn, Moa som snart är 2 år och Max som är 5 månader, och de har fått hänga med från start i allt som vi gör. Jag är gräsänka på vardagarna, då min sambo jobbar på annan ort, och eftersom våra respektive familjer bor långt ifrån oss så har vi aldrig tillgång till barnvakt utan vi får lösa det efter bästa förmåga. Ibland kan det vara väldigt frustrerande, t.ex. om man verkligen skulle vilja ge sig ut på ett cykelpass med hundarna mitt i veckan för att träna fart, då får jag helt enkelt vänta med just den typen av träning tills dess att sambon kommer hem igen. Men jag tror också att det medför en hel del positiva saker då jag exempelvis blir tvingad till att försöka komma på andra sätt att träna hundarna. Det medför även att barnen blir engagerade i hundarna, hundlivet och det friluftsliv som vi har tillsammans med jyckarna på ett helt annat sätt än om jag hade möjlighet till barnvakt jämt eller att sambon var hemma. För jag är, precis som många andra, lite bekväm av mig och jag tror inte att ungarna hade kommit ut lika mycket om jag inte var tvungen till att ha med dem precis överallt som jag är nu. Moa hjälper, och ibland stjälper, till med det mesta som hör livet till här hemma. Hon hämtar skålarna när hundarna ätit klart, bär vattenkannan, hämtar koppel, delar ut ben och "selar på" när vi ska träna. Det går dock inte fortare för att man har en liten assistent med sig, tvärtom så tar det oftast betydligt längre tid när Moa är med och hjälper till men å andra sidan så tycker hon det är kul och hundarna uppskattar att få en extra klapp eller stjäla en puss lite då och då. 

För mig har det handlat om att inte försöka komplicera vardagen. Jag försöker att ha så lite saker som möjligt planerat på veckodagarna, besök hos andra barnfamiljer, öppna förskolan, BVC-besök, storhandling osv görs fredag-söndag när sambon är hemma och vi är två som kan hjälpas åt och ibland dela på oss om det behövs. På vardagarna är vi hemma, leker, är ute i skogen, målar, kastar kottar och tränar hundarna. Allt får ta den tid det tar och eftersom vi väldigt sällan har några speciella tider att passa så gör det inte något om utfodringen av hundarna tar lång tid för att Moa vill hjälpa till med alla moment. När det gäller hundarnas träning så har jag lagt upp det så att träning där ungarna inte kan vara med, ex fartpass på cykel, är förlagda till helgerna när sambon är hemma. Jag tror visserligen att speciellt Moa hade älskat att sitta i bärstolen på min rygg medan vi susar fram genom skogen efter hundarna men det känns som en dålig idé rent säkerhetsmässigt ;) Under veckodagarna kör vi istället barnvänlig träning vilket t.ex. kan vara att skritta på löpband, backintervaller på löpband, tung körning med ATV eller kättingdrag. 

Jag ska dock vara helt ärlig med att det inte alltid är rosa moln och fluff-fluff med 2 barn, 5 hundar och ibland en enorm sömnbrist. Barn som inte vill klä på sig, en är hungrig medan den andra vill måla - NU, och när den ena sover så är den andra vaken (barn som synkar sina sovstunder på dagarna, finns de på riktigt?)  Somliga dagar går vi in i "survival mode" där bara det nödvändigaste blir gjort, all form av träning uteblir, jag äter choklad till lunch och somnar i soffan innan kl 21. Men så är det, livet är inte perfekt jämt och man är inte alltid supermorsan eller superhundägaren, men det blir bra ändå och jag skulle aldrig vilja uppleva småbarnsåren utan mina hundar.