Det här med att vara rookie i draghundsvärlden är för min del en helt fantastisk upplevelse. Jag upplever endast positiva bemötanden, folk jag har frågat är vänliga och vill verkligen svara på frågor. Människor bjuder hem till sig för att hälsa på hundarna, ställa frågor och är villiga att lära mig mer - jag får intrycket av att människorna jag varit i kontakt med är glada att få hjälpa till. 
Jag tror att det är så mycket enklare idag, än vad det var förut. Med Facebook och instagram så är det så enkelt att hitta människor inom sporten idag! Mitt största kontaktnät har varit genom Facebook, ifall jag har sett någon människa som verkar "intressant" så har jag tagit kontakt med personen. Ingen har ignorerat mig, vilket jag tycker är fantastiskt! Jag trodde, helt ärligt, att det var många "gamla rävar" inom sporten när jag började, som skulle tycka att en ung liten tjej på 23 år ska komma här och tro att hon klarar av stora malamuter. Men tji fick jag! Jag har hållt på med många sporter så som agility, lydnad, rallylydnad, jakt osv - men det här slår allt. Inget skitsnack om den ena eller den andra - här har människor talat gott om varandra och tipsat mig vidare till att kontakta vidare. Helt imponerad! Jag är så glad över detta, är så glad över välkomnandet jag har fått och människorna som stöttat mig i detta. 

Samtidigt, måste jag säga att hittills har det inte varit så svårt för mig. Änsålänge har jag "bara" två draghundar, och det har varit enkelt att lösa allt som uppstår. Jag bor för stunden i lägenhet, och har under jobbtimmarna malamuterna i en hundgård hos en väldigt hjälpsam polarhundsägare här i krokarna. Där får jag mycket tips, får känna på hur det är med "flock-livet" när jag hjälper till mata, hantera och mocka. Är så tacksam att jag fått den möjligheten. Hur fick jag kontakt med han då? Jo, Facebook. Jag upplever verkligen att människor VILL hjälpa till. Så till alla er därute som tänker att det är omöjligt för det nuvarande boendesituationen, jobb eller vardagen - människor vill hjälpa till. Våga satsa på era drömmar!

Att malamuten är en krävande ras kan jag hålla med om, men inte mer än vilken annan hund som är framavlad för arbete heller. Jag skulle säga att det märks tydligare på min tollare när hon är understimulerad än vad det märks på malamuterna, tollaren blir med rastlös, reaktiv och påhittig när jag har haft intensiva jobb perioder än vad jag upplever att polarhundarna blir. 

Valpen är ju bara valp, så hon är ju påhittig på ett helt annat sätt. Men Yarak älskar att ta det lugnt. Yarak, min äldsta hund på 5 år, är en otroligt bra läromästare, samtidigt som han kräver sin ägare. Till vardags nöjer han sig med promenader och linlöpning/cykel för att hålla sig stimulerad. På promenader har han problem med hundmöten, men i draget är han en väldigt tacksam hund att lära sig på. Jag fick honom färdig, lyxigt va? Han kan alla kommandon som höger, vänster, öka tempot, stanna osv. Men till vardagen är han en mer krävande kille som behöver sitt stöd, och där kommer mina kunskaper som beteendevetare & problemhundskonsult verkligen till nytta. Att jag tillsammans med Yarak får växa är fantastiskt! 
Att Yarak besitter en del osäkerhet är inget att tvivla om, men han hakar inte upp sig, om han upplever något obehagligt så syns det tydligt på hela hans kroppsspråk, och det är lätt att övertala honom att han klarar det - för sen när väl klivit över tröskeln ser man hela hunden växa! Som när vi tog med honom på dragtur med fyrhjulingen & skotern dem första gångerna, han ville verkligen inte springa! Totalt rädd och osäker för ljudet från motorn. Vi tog då med Emils jämthundstik som älskar fyrhjulingen för att visa Yarak att detta är något roligt. Tillsammans med stödet av Mira vågar han nu springa med fyrhjulingen, och han växer för varje gång.

Jag har tidigare i mina blogginlägg nämnt att jag ser fram emot livet som polarhundsägare och jag kan inte nog understryka hur intressant det är! Polarhunden är så mycket mer än en arbetsmaskin som bara vill dra. Det är en utmärkt familjehund, en trogen vän och en hund som gärna hänger med på allt man vill. Qanik har tränat nosework, hängt med på utbildningar, dogparkourat, tränat lydnad, sprungit genom agilitytunnlar och hängt med på mina problemhundsutredningar för att hjälpa hundar som speciellt har rädslor eller aggression till andra hundar. Hon är en ovärderlig hund, och jag är så otroligt glad att jag har möjligheten att "använda" mig av en egen hund i utredningarna. Förutom detta så har vi fortsatt dragträningen och detta har fortsatt i samma bravur-spår! Vilken otrolig liten hund detta är och kommer bli! 
Min personliga erfarenhet av malamuten är inget annat än positiv, och jag ser fram emot att i framtiden utöka flocken. Men först - flytta till gård! 

I Juni drar vi lasset till Härjedalen, kanske inte så mycket norr som jag önskat från början - men kärleken tog mig dit. Mitt ute i skogen bland alla jakthundar ska jag och Emil tillsammans slå ro med vår blandade kompott av hundraser. Jag med malamuter & tollare, Emil med jämthund & finnspets. Vi alla ser så mycket fram emot det, och projekten med stora hundgårdar/hägn ska börja i sommar. 
Allt bara löser sig, alltid. Ibland är jag faktiskt glad över att jag är en extrem-optimist. Allting fungerar och löser sig om man bara vågar tro på att det gör det.

Nu är säsongen slut, kan man tro! Men nej, det är nu den börjar. Alla tävlingar, träningar och alla måsten är nu över och det är dax att börja njuta.

Nästa helg är sista dagen på jobbet i Borgafjäll och skidbacken, där efter, direkt efter jobbet drar vi till fjälls med hundarna. Vi kramar ut det sista utav vintern och kommer att njuta av fjället och förhoppningsvis vädret. Första turen kommer att gå i Gitsfjäll där vi kommer att njuta någon dag för att sedan komma hem en snabbis och fylla på med mat och gotta innan vi åter återvänder till fjället med hundarna, denna gången blir det Stekenjokk.

Självklart kommer jag att uppdatera med massor av bilder på vår Instagram, FB och Bloggen.
Men som ett litet härligt smakprov kommer här bilder från vår dagstur i Klöverfjället, Borgafjäll. Är så glad att ha så otroligt härlig arbetsplats<3

Vissa raser som de polara raserna och olika draghundsmixar är avlade på egenskaper som gör de till bra draghundar. De vet oftast redan från första gången de får en sele på sig vad det är de ska göra, lite som när en bordercollie träffar på får för första gången. När de för första gången får en sele på sig och sätts i spann eller framför kickbike, cykel eller skidor så är det som om en liten lampa tänds ovanför deras huvud – ”okej, det är det här jag är, en draghund!”. Och sen går det mer eller mindre av sig själv.
Hos de raserna som inte är avlade på ”draghundsegenskaper” får man istället oftast lära hunden att dra. När man lär en hund att dra kan man göra det på flera olika sätt, man kan låta hunden springa till en leksak eller låta den jaga efter en ”hare” eller köra in den med hjälp av andra rutinerade hundar i ett spann. Själv har jag kört en annan metod på mina hundar där de inte får jaga någon eller springa till något, utan där de får lära sig beteendet att dra.

Vad är min målbild?
Innan man lär en hund något, oavsett vad, så bör man fundera på vad för mål man har med inlärningen. Vad vill jag lära min hund? I draget vill jag ha en självständig men lyhörd hund som springer med glädje och fart, och som inte bryr sig om andra hundar, människor eller föremål längs med banan.

Hur gör jag?
Inlärningen i sig skiljer sig inte från annan typ av inlärning, som när jag t.ex. försöker att lära min hund att gå fot. Jag berömmer det beteende jag vill ha och ignorerar, alternativt styr bort, det beteende jag inte vill ha. Rent praktiskt går det till så att jag börjar när hunden är valp genom att helt enkelt trä på hunden en passande sele, hakar på ett koppel eller lina och sedan bara gå med den. Minsta lilla tendens till att valpen drar i selen så får den beröm! I takt med att valpen förstår vad det är jag vill så kommer den börja jobba hårdare i selen för att få mer beröm från mig. Fartökningar är perfekta belöningar då de allra flesta hundar älskar att springa och vad kan vara bättre än att få springa fortare och dessutom tillsammans med matte eller husse?

I början handlar det om ”träningspass” på ett par meter eller minuter som sedan ökas allt eftersom valpen växer och förstår vad det är jag vill. Det är viktigt att läsa av sin valp och att inte överanstränga den.

Varför gör jag så här?
När jag tränar hund, oavsett om det är lydnad, bruks eller drag, är min tanke att de ska bli medvetna om vad de gör. Om man exempelvis låter en hund dra efter en ”hare”, är den då medveten om att den springer och jobbar med sin kropp, dvs drar, eller är det helt fokuserad på att hinna ikapp ekipaget före? Om du då även berömmer och belönar det beteendet, vad befäster du då? Om hunden är helt fokuserad på att hinna ikapp ett annat ekipage så blir det troligtvis även det beteende du befäster. Hur vad det nu med målbilden, skulle du lära hunden att dra dig framåt eller att jaga ett annat ekipage? Hur gör man då på tävling om man exempelvis får starta först och hunden inte ser ”haren” som den är van vid? Det är inte helt ovanligt att icke-draghundar som är inkörda med ”hare” arbetar sämre eller inte alls utan den starka retningen.


Vad har det för fördelar?
- Jag upplever att jag får hundar som är mer medvetna om vilket beteende jag vill ha och vad som förväntas av dem när de får selen på sig.
- Man blir inte beroende av hjälper, som leksak eller ”hare”, som man sedan måste träna bort eller inte alltid har tillgång till.
- Jag upplever det som att hundarna blir mindre intresserade av andra hundar, personer och föremål när vi tränar och tävlar, de blir alltså mindre känsliga för störning.
- Mindre intresse för andra hundar = lättare omkörningar.
- Risken för stopp under tävling minskar. En hund som t.ex är van vid att få belöning i spåret kan misstolka ett tappat koppel eller en tappad socka som sin belöning och då stanna. En hund som är inkörd med ”hare” kan även uppfatta en påhejande åskådare som ”hare” och tro att racet är slut.

Belöning efter inlärning
Naturligtvis kan man använda ”hare”, bollar, kampduttar och godisskålar som belöning när dragbeteendet är befäst för att få upp farten eller motivationen på hunden. Mina hundar vet att i bilen ligger en grön boll som de ibland får efter träning eller som jag ibland lägger ut i ”målet” på vår träningsrunda. Men då är dragbeteendet redan ordentligt befäst och bollen blir bara en extra belöning.

Starter och kommandon tränas separat.
Efter att ha tävlat med min första riesenschnauzer Liam som inte kunde, och som fem år senare fortfarande inte kan, stå still och vara tyst i starter så bestämde jag mig att med nästkommande hund så ska jag träna starter. Inte nog med att jag blir irriterad över att ha 40 kg riesenschnauzer som skäller mig i örat och hoppar sig till lintrassel så bränner hunden energi innan loppet ens har börjat! När Timmie kom till mig började jag tidigt träna starter där hunden SKA sitta, ligga eller stå tills kommando ges oavsett vad som händer. Naturligtvis börjar man träningen enkelt och lägger den på en nivå där valpen/hunden inte kan misslyckas för att sedan öka svårighetsgraden allt eftersom att den lär sig.

1. Ha valpen kopplad.
2. Visa valpen en leksak/godisskål som ni tillsammans lägger på marken
3. Ta med valpen 5-6 meter bort och sätt er ner i riktning mot leksaken/skålen
4. Knäpp av kopplet men håll valpen i halsband/sele
5. När valpen är lugn, säg start-ordet, släpp valpen och tillsammans så springer ni till belöningen.


Valpen kommer snart att lära sig att passivitet ger aktivitet, alltså att ”om jag sitter/ligger/står stilla så får jag sedan springa!” I förlängningen kan detta sedan försvåras genom att man inte håller i valpen, låter valpen sitta/ligga/stå en stund innan kommando ges eller att man försöker lura den genom att t.ex. säga ”starta” istället för ”kör” om man bestämt sig för att använda det kommandot. Man kan även sätta hunden, gå bakom den och sedan springa förbi den utan att säga kommandot för att på så sätt träna på att hunden ska lyssna efter kommandot oavsett vad som sker runt omkring den. På en draghundstävling är retningen i starten väldigt stor men har man tränat ordentligt så kan hunden stå kvar i start-position trots att det startar hundar framför eller bredvid den.

Vad som är viktigt när man tränar både dragbeteende och starter är att belöningen alltid ska komma till hunden. Hunden ska inte vända om och komma till dig för beröm, gos eller lek. Risken är då att man får en hund som vänder upp mot föraren vid beröm vilket vi inte vill ha. Vid start-träningen springer man därför tillsammans med valpen, och senare bakom hunden då den troligtvis blir snabbare än dig, fram till belöningen. Lika så vid inlärning av dragbeteendet, när hunden drar bra så ”klättra” fram längs draglinan till hunden, beröm och avbryt för gos och mer beröm.

Kommandon som exempelvis ”höger” och ”vänster” kan tränas på vanliga koppelpromenader genom att säga kommandot samtidigt som jag svänger åt det hållet vi ska. Beröm och ev belöning när hunden gör rätt! Med positiv förstärkning kommer den snart att lära sig vad de olika kommandona betyder.

När man tränar bör man ha hundens förutsättningar i bakhuvudet för att inte pressa hunden så hårt att den kan ta skada. Exempelvis så är det svårt för en stor och tung rottweiler att komma upp i samma hastigheter som en smidig liten kelpie p.g.a. att de fysiska förutsättningarna hos raserna är väldigt olika. Att jobba med ett beteende som inte ligger naturligt hos hunden kan ta tid och man kan behöva plocka bitar från olika inlärningsmetoder för att nå målet. Oavsett vilken metod man väljer så bör all inlärning bygga på positiv förstärkning där vi berömmer och belönar de beteende som vi vill ha vilket även ger oss en glad och lycklig hund!

Lycka till!! 

Hantera hinder för att träna och starta upp träningen igen

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag hade tänk hålla igång mig själv och hundarna hela vintern med löpträning och köra spark/släde. Men vi hade i sort sett ingen snö den här vintern så sparken kom bara fram någon enstaka gång. Resten av tiden har det varit för halt och isigt för att ta fram cykeln. Då har mina ICEbugs fått springa sig varma istället. Det funkade super! Tills jag fick mitt löpträningsförbud i julas.

Jag vill ha så optimal träning för både mig och mina hundar som det bara går. Jag fick mina hinder av min PT och hundarna har olika direktiv av sin fysioterapeut. Yxa är den jag tränar hårdast och mest med så nu baserar jag träningen efter mig och henne. Yxa skulle ta det lite lugnare ett tag då hon har reagerat lite i ryggen och jag fick inte springa. Yxa fick godkänd att trava bredvid cykel och jag fick cykla lugnt. Perfekt då kan vi cykelträna istället! Dock har det varit sisådär med det de senaste 3 månaderna då underlaget inte varit på vår sida för att cykla på. Med andra ord har vi fått en oplanerad vila! Vila är också bra men det var inte den plan jag hade. Eftersom vi har inplanerade tävlingar till hösten så gäller det att börja lägga träningen redan nu så vi är på topp när det är tävlingsdags! Delar med mig av mina tankar hur jag sätter igång oss med träningen igen efter uppehåll.

Utöver vanliga promenader där hundarna får röra sig fritt över stock och sten i olika terräng för att bygga styrka så cykeltränar vi för kondition och uthålligheten. Vi tar lugna pass i ett långsamt tempo på ca 10min/km och vi håller oss på sträckor mellan 4,5-5km. Tanken är att bygga dem långsamt innan vi kör på med draget igen. Cykelträningen går riktigt bra så kommer börja öka tempot lite snart men fortfarande hålla dem i trav utan att de går över till
galopp. Därefter tänker jag öka sträckan men då sänka tempot igen. Jag lägger bara på en sak i taget antingen tempo eller sträcka och än så länge är det träning utan belastning. Eftersom hundarna inte kan berätta för mig hur träningen känns så tänker jag att om det ser bra ut så tar jag ett extra pass på samma nivå innan jag ökar för att se att hundarna hänger med utan skador.

Det finns givetvis mycket man kan göra på sidan om draget för att bygga hundarna. Jag gillar att hålla det enkelt och tideffektivt men är alltid noga med vad vi gör. Jag kommer cykelträna och bygga styrkan i terrängen ett par veckor till innan vi kör drag igen. Med styrka så menar jag balans och kroppskontroll. Ju bättre kroppskontroll och styrka hundarna har desto mer förebygger vi skador.

Det jag redan nu håller ett extra öga på är hur hundarna rör sig. De ska röra sig med lätthet utan några rörelsestörningar. Här tar jag alltid till med professionell hjälp av min duktiga fysioterapeut Jessica Pelz i Vallentuna. Hon får alltid kolla igenom mina hundar minst två gånger per år. Då bollar jag mina träningsplaner med henne och hon ger mig feedback på hur hundarna känns och hur det passar ihop med den träning jag tänkt att lägga upp.

Så sammanfattningsvis så startar jag mina hundar lugnt, jag håller alltid koll på hur de rör sig och jag tar till hjälp av någon ännu mer kunskap än mig själv som dessutom ser objektivt på mina hundar. Mina hundar är det käraste jag har och vill att de ska hålla sig hela och friska. Deras säkerhet går alltid först och jag ser alvarligt på småsaker just för att de inte ska bli större skador och problem. Jag kör aldrig på hårt med en otränad hund utan bygger grundstryka i flera veckor innan de får hårdare träningspass!

Kost och prestation

Gröt. Frukt. Soyghurt. Musli. Flingor. Mjukt bröd. Hårt Bröd. Pålägg…
-”Amanda! Vi måste gå nu, du ska tävla om mindre 2 timmar, äter du en till macka så kommer du få håll.” Ungefär så brukar det låta på frukost buffen innan en tävling. Samtidigt som det är viktigt att ladda upp energidepåerna inför fysisk aktivitet får maten inte ligga som en klump i magen när man
ska få kroppen att prestera. Att tävla och träna kräver energi, vi tillför energi genom att äta. Men vad ska man äta och när ska man äta om man vill optimera sin prestation?

Först och främst är det viktigt att ha en energibalans i sin vardag, att man får in lika mycket energi som man gör av med. Energi får vi genom vår kost, och kosten består av Kolhydrater, Protein och Fett. Energi räknas i kalorier, vanligen förkortat som kcal.

1 gram kolhydrater innehåller ca 4kcal

1 gram Protein innehåller ca 5,6 kcal

1 gram Fett innehåller 9,4 kcal

Hur mycket energi vi gör av med beror på ålder, vikt, kön och främst fysisk aktivitet. Om man får i sig mer kcal än man gör av med kommer vår vikt att öka, om målet med ens träning är att bygga muskler så är detta positivt. Får man i sig för lite kcal än man gör av med leder det till att vi förlorar vikt. Vanligt är även att man känner sig tröttare och mer orkeslös, något man absolut inte vill uppleva om man ska prestera.

När vi utvinner energi så är det främst från kolhydrater och fett. Fett ger oss nästan ett oändligt lager av energi medans kolhydratförråden är mindre. Vid hög fysisk aktivitet föredrar kroppen att använda energi från kolhydrater (Detta är bakgrunden till att många idrottare väljer att kolhydrat ladda inför en krävande aktivitet). Att omvandla kost till energi är i sig själv en energikrävande process, därför är det viktigt att äta en stund innan aktiviteten skall påbörjas. 1-4 timmar innan aktiviteten bör ett
huvudmål intas. Är man mycket hungrig  kan ett mellanmål intas mellan huvudmålet och aktiviteten, dock ej närmare än 60 min inpå aktiviteten. En tumregel man kan ha är att ju närmare aktiviteten man är i tiden, desto mindre ska målet mat vara. Beroende på längden av aktivitet kan det vara fördelaktigt att tillföra energi under passet för att hålla 
prestationsförmågan på en hög nivå. Om du tränar/tävlar i mer än 90 min kan man med fördel äta något med kolhydrater för att fylla på energidepåerna.

Träning och belastning bryter ned kroppens vävnader, för att stoppa detta och istället bygga upp kroppen igen behöver vi tillföra energi. Direkt efter avslutat pass bör man därför tillföra kolhydrater och protein. Protein behövs för att bygga muskler. Inom någon timme bör även ett huvudmål intas, det kan med fördel innehålla kolhydrater, protein och fett.

Kost och prestation är ett stort ämne med många faktorer, detta är några viktiga punkter att komma ihåg

 Försök ha energibalans i din vardag

 Ät innan du ska prestera, men inte för tätt inpå

 Är aktiviteten längre än 90 min kan man det fördel få i sig energi under passet

 Ät gärna något i direkt anslutning till avslutat pass

 Var förberedd, testa inte nya saker på tävlingsdagen utan pröva ut i god tid innan vad din kropp svarar bra på.