Premiär för OCR med Hund

Länge har det funnits Biathlon tävlingar för hund, det är löptävlingar med hinder som du ska klara tillsammans med din hund. Det kan vara att köra sin hund i en skottkärra, få sin hund att hoppa upp på olika saker, eller gemensamt krypa under vissa hinder. Vissa hävdar även att det alltid ska ingå något sorts skjutmoment i dessa tävlingar. Fler och fler arrangörer har dykt upp de senaste åren och platserna till tävlingarna tar slut snabbt. Själv har jag tyvärr inte haft möjlighet att deltaga i någon Biathlon (än) då varken datum eller plats passat oss.
 
Därför blev jag extra glad när jag i slutet på maj såg att Uppsalas största OCR tävling; Gropen Extreme i år skulle ha en startgrupp där man fick springa med sin hund. Skickade snabbt iväg min anmälan, som ändå kom in försent och insåg att jag hade ca 5 dagar på mig att träna.

OCR står för Obstical Course Running och är en hinderbana tävling för människor. Även detta har växt sig mycket stort och populärt de senaste åren där allt ifrån elitidrottare till motionärer deltar. Banorna är ofta ca 10 km men kan vara både kortare och längre, det dem har samma är att under loppet kommer x antal hinder man ska klara, fixar man inte det blir det straff (kan vara ett visst antal burpees) innan man får springa vidare mot nästa hinder. Hindrerna är olika från tävling till tävling men ofta förekommer monekybars, klättra i rep, krypa under och hoppa över olika saker, isbad, ramper, ta sig förbi amerikanska fotbollsspelare mm.

Gropen Extreme var noga med att informera att trots att man fick springa med hund så var detta ett humanlopp, inga hinder var därför anpassade efter hundarna. Därför fick man välja själv, antingen hade man med sig en medhjälpare som höll under när man kom till ett hinder och enbart sprang med hunden. Eller så hade man med sig hunden hela tiden, men anpassade dem hindren man behövde för hundens säkerhet samt skippade hindren som inte gick att klara eller anpassa.

Detta år har jag haft lyxen att kunna tävla bägge av mina hundar. Men då min ena hund dels är ung, redan tävlat canicross två helger i rad innan samt är för tung för mig att bära blev det ett lätt val, Gustur fick äran att vara med i premiären av OCR för hund. Starten gick upp för en slalombacke, och Gustur stack iväg direkt. Det började med lite löpning innan de första hindren kom. Det var över och under en massa olika hinder. Gustur visade att han var perfekt för denna typ av lopp genom att hela tiden ligga före och med stort mod ta sig an alla hinder, utan att dra så mycket att det försvårade för mig att klara hindrerna.

Ganska tidigt i loppet kom vi till en gyttjepöl som man såklart skulle krypa igenom, roligt, äckligt och skönt i värmen. För de ”vanliga” deltagarna kom straxt därefter ett isbad där leran sköljdes av, men då det varken fanns ramp i eller ur den, beslöt jag mig för att skippa det hindret. Nog för att Gustur kan och gillar att bada, men att bli i lyft ned i iskallt vatten utan att ge han en valmöjlighet att backa kändes inte ok. Detta lopp var enbart till för att ha roligt. Vi gjorde de allra flesta hindren men där jag kände att Gustur inte själv fick välja om han vill ta sig an det, dem skippade vi.

Totalt var banan på 3,5 km varav löpningen gick i mycket svår terräng. Det var trångt, snorigt, fallna träd, väldigt backigt. Även utan hund hade det varit svårt att springa, med hund ännu svårare då minst drag från hans sida försvårade balansen ytterligare. Bland de sista utmaningarna sprang man först upp på en ramp som ledde till en hög container, uppe på den sprang man över en liten bro och till nästa container och sedan ned igen. Jag var osäker på om vi skulle klara detta hinder, med Gustur bjöd så bra på det att jag testade. Uppåt gick bra men ned blev han rädd. Jag peppade han lite men kände att det nog blev lite svårt, jag skulle precis börja ge upp och ta mig tillbaka när jag ser hur Gustur tänder till och tar sig galant ned för containern. Mitt hjärta fylldes av stolthet, trots att han var osäker vann hans nyfikenhet och mod. Vi åkte ned för en lång rutschkana och tog de sista hindren in till mål. Glädje över att tillsammans ha klarat en hinderbana där Gustur vid flertalet gånger tittat frågande på mig men sedan litat på mig så pass mycket att han genomförde hindret ändå, det är sann lycka!

Vill Ni följa fler äventyr jag och mina hundar hittar på finns vi på instagram; mandalizzen
Vill ni se fler bilder från loppet så har Gunnika Fotograf Gunnika (@52adventures) lagt upp det här https://photos.google.com/share/AF1QipNARFKAeL1fPfnbtb4d_Y38REgwgYiM5o3XkJYLT71dEexvl0T__InysYdgPSRgrQ?key=dWZsTkRzUjY0TTB0VmdYendZYzhKLTNfaXpTOEN3