Säsongsstart

Nu är det mindre än en vecka kvar till säsongens första tävlingen för mig och vovvarna. Som jag har längtat efter den helgen, då förra säsongen blev otroligt kort pga olyckan på EM i England förra hösten. Längtar inte bara efter att få tävla utan egentligen mest att få träffa alla goa människor och hundar igen. Är redan väldigt nervös då det är många frågetecken till denna tävling. Jag har lagt om träningen helt till denna säsongen, har jag tänkt rätt eller fel är frågan?
Ja det kommer ju visa sig rätt så snabbt, men alltid lite små jobbigt innan man vet. Men det känns bra och det är positivt. Kommer även att starta med tre unghundar som aldrig har tävlat innan, alltid lika intressant och se hur det slutar. Dom går väldigt fint på träningen och har sprungit in sig fint i spannet, så ska nog inte vara några större problem, bara vi kommer från starten och allt stim så löser dom nog det utan problem. Men det jag är mest nervös över är att
stå på kickbiken igen. Har inte kör kickbike sen jag vurpade. Hur kommer jag reagera? Har jag blivit rädd? Kommer jag börja fega i kurvorna? Usch är många tankar som far runt i huvudet.

Samtidigt försöker jag tänka positivt, att jag har gjort det här tusen gånger förut, det är detta jag kan och är duktig på, sen man kan ju inte ha sån otur en gång till och vurpa så illa. Men är väldigt glad att första tävlingen blir på dubbeldraget i Hällefors, både jag och hundarna gillar den banan, inga konstigheter någon stans och lätt körd. Hela denna vecka är det förberedelse för helgen. Tävlings selar och linor ska plockas fram, tävlings utrustningen ska ses över. Bilen ska tvättas, städas och packas. Inför första tävlingen är det alltid lite halv kaos, känns som man har glömt hur det går till. Det jag gör annorlunda i år är att jag inte kommer ”toppa” hundarna till tävlingen. Jag kommer
träna dom som vanligt, tisdag och torsdag den vanliga sträckan. Anledningen är för att jag har tänkt köra denna tävling som en träningstävling och vill inte missa ett träningspass. Normalt bruka jag ”toppa” hundarna till tävlingar genom att köra ett pass mindre i veckan innan tävling så dom taggar till lite extra när tävlings dagen kommer. Nehe dags att stänga igen datorn och komma ut och röra sig lite.

Hoppas vi ses till helgen i Hällefors. Ha det toppen allesammans! :D

VÅR TID ÄR HÄR

De här två senaste veckorna har den äntligen infunnit sig. Känslan av att hösten är på ingång. Genom morgonluftens första krispighet under de tidigaste av timmar, löven som stillsamt börjar ändra färg och singla ljudlöst ned till marken så snart du vänder ryggen till. De sjunkande graderna på kvällarna och mörkret som kommer med överraskande hastighet. Vår tid börjar nu. Tiden vi längtar efter hela sommaren. Tiden många av oss spinner drömmar kring och otåligt räknar dagarna till. Härliga, efterlängtade höst! Äntligen dragsäsong igen!

För snart två veckor sedan var vi för första gången ute med alla fyra hundar samtidigt och körde,
Erik två och jag två framför cyklarna. Som alltid i början av säsongen är starterna helt galna och det tar tid, särskilt med unga och orutinerade hundar. Tid att komma i ordning, tid att fixa med rutinerna som nästan känns lite rostiga och särskilt märks det kanske just denna höst för att vi denna inte längre enbart hundar vi är vana vid att köra. Som kan våra rutiner och som man vet
vad man kan förvänta sig av. Det kommer säkerligen ta ett par gånger för oss innan vi hunnit implementera nya startrutiner som får allting att flyta. Jag funderar väldigt mycket på just de sakerna just nu. Rutiner. Inte bara i allmänhet, men också när det kommer till säkerhet.
Riskanalytikern i mig har jobbat på högvarv i vetskapen om att snart kommer dagen då hundarna för första gången sätts ihop till ett fyrspann - för första gången framför en barmarksvagn som jag ännu inte känner som vore den en del av min egen kropp. Första gånger är alltid spännande; man vet aldrig riktigt vad man har att förvänta sig. Jag säger det med en viss skräckblandad
förtjusning, för jag vet att där ligger en viss brist av kontroll i "första gånger".

Just dessa första veckor i september har vi haft semester och passat på att besöka min hemort i Skaraborg. Jag älskar att besöka Karlsborg med omnejd under hösten; där finns så oerhört mycket fina vägar att köra hund på. Ostört och i all evighet. Just denna gång har vi för ovanlighetens skull faktiskt haft en hel del publik när vi kört kring den gamla Kolmilan och det har varit oerhört roligt med den positiva respons vi fått. Människor som nyfiket ställt frågor, som
fascinerats över hundarna och över sporten. Som med genuin glädje vinkat och hejat när de sett oss träna och som uttryckt uppskattning över att få ta del av hur vi jobbar med hundarna. Och för oss har det varit ett fantastiskt tillfälle att vara ambassadörer för draghundsporten. Åskådarna har följt allt ifrån att förbereda utrustning och hundar inför start, startsträckan och ”målgång”, till att rå om dom efter att vi kommit tillbaks från turen.
 

Vi har fått till riktigt fina träningspass både med två-, tre- och fyrspann. Ibland har vi också fått sällskap från ekipage som velat lära sig att köra hund. Det har varit lärorikt och väldigt roligt! Det har också varit oerhört kul och fullspäckat med nya insikter att få köra ett lite större spann bestående av egna hundar sådär för första gången. Att få testa dom i olika positioner, se styrkor och svagheter, att få prova sig fram till vad som är ett fungerande koncept. Alla de där startrutinerna jag funderat så länge över har vi nu fått pröva i praktiken och det har visat sig funka bättre än förväntat. Hundarna har verkligen varit otroligt duktiga i starterna! Såpass att jag känt mig riktigt förvånad över hur lugna våra starter faktiskt varit.

Jag märker på Ratchel att hon bär med sig träningen med lugn i starter framför släden - det vi tränade på i vintras när vi körde fyrspann tillsammans med Helen och hennes fantastiska border collies. Jag är väldigt glad för det! Hennes lugn smittar tydligt av sig på de andra, även Eldar som annars kan vara ganska kaosig i starter. På tal om Eldar har han faktiskt sprungit bättre än på länge under dessa veckor! Jämnt, fokuserat och med arbetsglädje. I Kit har vi en oerhörd hjälp av hans erfarenhet som ledarhund för Yabasta-teamet. Han sträcker ut linan i starter, är oerhört fokuserad och en mycket klok, trygg mentor för de yngre hundarna. Sally utvecklas och går från klarhet till klarhet på ett vis som får fjärilar att fladdra i hela kroppen. Hon är ung och grön, men
visar på en enorm arbetsmoral när hon får vara med. Det i sig ger mig som förare nya utmaningar att jobba med; att inte pressa för hårt, att hålla tillbaka, skynda långsamt och se till att hon inte går hårdare än vad kroppen är redo för. Det är lätt hänt att bli för ivrig när man har en hund som VILL mycket. Som är självgående och har ett till synes gränslöst driv. Som visar på en mognad i
arbete som ibland får en att glömma hur gammal den faktiskt är. Sådana hundar upplever jag behöver viss hjälp att hålla igen, för de håller inte igen på egen hand.

Ja, sådan är den. Början på årets dragsäsong. Spännande. Jag ser på allt det nya vi nu är med om och förstår att det här är en säsong som kommer att lära mig oerhört mycket. Om sporten och träningen, om hundarna och om mig själv som förare. Det kommer vara en säsong som sannolikt kantas av trial and error. Utmanande, givande och förhoppningvis förbannat rolig! Vår bästa tid börjar nu.

Grönt kort kurs
Som barn älskade jag att åka på ridläger och kurser, att spendera flera dagar med likasinnade samtidigt som man lär sig massa nytt och utvecklas inom sin idrott. Nu i Augusti var det dags för kurs igen men hästsport var bytt mot draghunssport och istället för att vara deltagare skulle jag nu vara kursledare.

Innan sommaren hade jag nämligen förmånen att få gå Svenska Draghundsports Förbundets nya utbildning för att bli Grönt Kort Instruktör och näst sista helgen i Augusti var det dags för mig att hålla min första kurs.
Tillsammans med två lagkompisar från Värmdö BK och i samarbete med Stockholms Avdelningen började kursen långsamt ta form under sommaren och fler och fler anmälningar trillade in. Tillslut blev det hela 16 st ekipage som deltog under två heldagar för att få sitt Gröna Kort.

Det började med kaos, vi hade sedan tidigare fått en sponsor som skulle bjuda på lunch under kursdagarna till våra deltagare, men bara någon dag innan start ställde dem in. Det fick bli en nödlösning där jag handlade och lagade mat under hela fredagskvällen som resulterade i tacos på lördagen och paj på söndagen. Laga mat är inte min starka sida så la med flit luncherna sent på dagen samt efter deltagarna hade fått anstränga sig fysiskt så de skulle vara så hungriga att inte smaken spelade så stor roll. Det verkade fungera bra.

Men allt annat gick över förväntan. Alla deltagare hade testat på olika delar av draghundssport sedan tidigare och ALLA hundar drog. Dem fick testa canicross, scooter och cykel, men i teoretiska delarna gick vi även noggrant igenom grenarna på snö och många deltagare hade som mål att starta även i dessa klasser. Totalt var det 14 B hunds ekipage, främst Border Collies, och 2 A hundar. Så ny blir det ökad konkurrens ute på tävlingsbanorna i höst.
Kursen verkade uppskattad även av deltagarna och efter avslutat kurs har det inkommit massor med förfrågningar när vi ska hålla nästa Grönt Kort kurs, så vi bestämde oss för att anordna en kvällskurs på tre tillfällen redan nu i September. Är du, eller vet du någon som är intresserad att deltaga så är ni varmt välkomna att höra av er till amandagardelin@hotmail.com